Grand Canyon

 

Att komma till Grand Canyon är som att gå fram till ett stup och försöka förstå att det inte är en stor kuliss man tittar på där framme. När det väl sjunker in att allt det här finns på riktigt precis framför ögonen är det väldigt svårt att fotografera helheten. Hela känslan och storleken är väldigt svår att fånga. Och sedan att ljuset är helt galet magiskt också så att man tillslut, när det börjar bli för mörkt för att fota, bara sitter där på kanten, dinglar med benen i värsta adrenalinkicken och njuter. 

 

Jag trodde inte jag skulle få samma wow-upplevelse den här gången som första gången jag besökte Grand Canyon i höstas men jo, det fick jag. Det var som att bli kär på nytt.