Nu känns det som tusen år sedan - men långt tillbaka i mars detta året skadade jag mitt knä ganska så rejält. Det tog allra mest skada när jag var nere i Helsingborg på ett fotojobb. Jag skulle klättra över ett staket, inget högt sådant heller, men det var morgon och lite sådär frost-halt så jag slant. Slant och vred benet vilket resulterade i att mitt knä vreds åt ett håll som det inte skall kunna vridas åt. 

 

Nästa dag (när jag kom hem till Stockholm) gick jag till vårdcentralen och de refererade mig direkt till närakuten. Sen dess har jag hoppat runt och pratat med vårdcentraler, flera läkare, ortopeder, minst tre sjukgymnaster och så vidare och så vidare. Till slut (i juni) fick jag tillbaka resultatet från en magnetröntgen och fick veta att jag behövde ett nytt korsband för mitt var helt trasigt och utom räddning (vilket gjorde att mitt knä gick ur led lite då och då, men såna detaljer kanske vi inte vill gå in på, hehe). 

 

I tisdags var det dags att få ett nytt korsband efter att ha tränat med sjukgymnast två gånger i veckan under en lång tid och förberett mig både mentalt och i jobbet. Jag har aldrig tidigare blivit sövd (eller opererad för den delen) men skall jag vara helt ärlig så tyckte jag att det hela var ganska spännande och intressant. Jag var inte nervös alls, vilket sen gjorde mig lite nervös, haha. 

 

Allt gick bra men det är inte över ännu. Nu har det liksom bara börjat. Jag är nu sjukskriven på heltid och tränar med min sjukgymnast och hemma flera gånger om dagen för att få igång knät igen. Mitt korsband är helt nytt, eller de har liksom tagit en sena från baksidan av låret och vävt ihop ett nytt korsband av det och skruvat fast det. Men muskeln har inga muskler, så det är den jag måste hitta och träna upp. 

 

Det är en lång process som kommer ta fera månader innan det är helt läkt och jag har liksom inte fattat det förrän nu typ (haha). Jag visste ju om det för jag har fått massor av information och pratat med så mycket kunniga männsikor under året men det är svårt att föreställa sig att någon skall pilla med verktyg inuti min kropp när man bara sitter och pratar om det. Än så länge går det bra, jag är bara väldigt trött hela tiden av all medicin. De senste dagarna har tröttheten övergått i en slags rastlöshet mer och mer men så fort jag gör något (typ går från sängen till soffan eller från soffan till köket) så blir jag så trött att jag somnar. 

 

Om det här lät lite osammanhängande kan det bero på att jag har halvsomnat cirka tre gånger medan jag skrev den här texten, haha, men jag kände bara för att skriva av mig lite. Att ta upp datorn och liksom se vad klockan är och vilkne dag det är. Dagarna går mest i ett här i soffan/sängen just nu. 

 

Är det någon där ute som har gjort en likande eller samma operation? Hur var/är processen för er?  

 

Imorse (det känns som imorse men det var över ett dygn sedan nu) var det dags att åka mot Arlanda igen! Och nu efter en lång resa befinner jag mig i Los Angeles med ett nytt härligt Fotoresor-gäng! 

Nu startar nämligen ungdomsresan i USA och vi skall roadtrippa i nästan två veckor här borta och bara fota, umgås och köra runt till bland annat Joshua Tree, Grand Canyon, Las Vegas och (min favorit!) Yosemite! Det kommer bli helt fantastiskt och jag lovar att försöka hålla igång bloggen så mycket jag kan under dessa intensiva veckor så kika in här och på min Instagram för att hänga med på vårt äventyr! 

Men idag var inte bara början på något utan även slutet på något annat. När jag lämnade lägenheten imorse så var det sista gången jag var där. För under tiden jag är borta så går vårt flyttlass till vår nya lägenhet. Så när jag landar i Sverige igen kommer jag åka hem till en annan lägenhet. En som jag äger!! Kan knappt förstå hur många vuxenpoäng det faktiskt är, haha!  

Det skall bli så kul och jag längtar väldigt mycket efter att få börja inreda och fixa. Men den här utsikten är något jag kommer sakna med lägenheten vi nu lämnar bakom oss. Bilden är från imorse (altså söndags morse) runt 4:30 innan taxin hämtade mig. Dimman låg på det spegelblanka vattnet och det var verkligen så vackert att jag var tvungen att packa upp den väl nerpackade kameran och knäppa några bilder... 

 

Nu är det dags att äntligen sova lite här borta i LA, godnatt! 

 

 

 

En lite varmare och soligare kväll i början på veckan handlade jag och Philip massa god mat som vi tänkte grilla uppe på berget några hundra meter från där vi bor. 

 

 

 

I onsdags kväll rullade jag in på Helsingborgs Centralstation och under torsdagen assisterade jag Beata när hon fotade en kampanj där nere. Och vi båda utvecklade en liten förälskelse för staden och naturen runt om kring. Alla de fina husen, stranden, vattnet och klipporna. Så himla fint! Vi tog oss runt med en turnébuss och ett härligt team i vårvädret. 

 

Det är verklogen en stad jag skulle vilja spendera några sommardagar i och jag blev ännu mer taggad på en Sverige-roadtrip som jag har funderat på så himla länge. Det finns så många städer och ställen i det här landet som jag vill upptäcka! 

 

 

 

 

Vi har varit på lite fler lägenhetsvisningar, jag har varit i Helsingborg på ett roligt jobb, gjort sönder mitt knä när jag klättrade över ett staket och spenderat halva dagen på närakuten och röntgat benet, fixade ett par kryckor och sist men inte minst så köpte jag och Philip en lägenhet!! 

 

Ikväll skall vi fira med tacos och champange i soffan ♥

 

 

 

I söndags efter jobbet tog jag tåget ner till västkusten. Efter en väldigt intensiv månad i Stockholm var det skönt att komma hem och fyllas av energi. Att träffa mina underbara vänner och familj. Och även om jag har sovit väldigt mycket mindre än jag brukar de senaste nätterna så känner jag mig så mycket piggare och gladare nu! Mina batterier är laddade! 

 

Emma plåtade också en kampanj i Göteborg igår som jag assisterade så jag kom tillbaka till Stockholm först imorse faktiskt. Här är några snabba bilder jag knäppte på Götaälvbron igår kväll när ljuset var väldigt fint!

 

Igår hade jag en ledig dag och jag minns faktiskt inte ens sist jag hade en helt ledig dag från jobb och egna projekt så jag satt bara hemma och gjorde nästan ingenting, vilket nog var välbehövligt. När jag klev upp ur sängen möttes jag av den här fantastiska synen från balkongen. Snön som låg kvar på trädtopparna, solen som lyste upp Djurgården och den rosablå himlen såg helt drömsk ut. 

 

Jag stod och tittade ut över allt vackert ganska länge och plötsligt kom en liten båt på vattet och jag slet upp kameran och gick ut barfota på den snötäckta balkongen för att knäppa av bilden. I stressens ögonblick tänkte jag inte på att jag stod i bara trosor och grannarna en bit bort var ute och drack varm choklad på sin balkong, haha! Men vad gör man inte för an bra bild...

 

 

 

Sent igår kväll rullade mitt tåg in på Göteborg Central och nu befinner jag mig på västkusten fram tills måndag och bara myser och hänger med mina favoriter här hela helgen. Bland annat de här två mysgalna katterna som bara fortsätter att växa och växa ♥